Sista veckan

Jag är förvirrad.
Vet inte alls vad jag ska göra. Om jag vill åka hem nu, eller om jag vill stanna i Cambridge.
Jag är fortfarande väldigt glad över att få komma ifrån landsbyggden, men jag har kommit på att det känns som ett ganska snopet vis att lämna på. Nu är det som det är i alla fall.
Jag har hela tiden tyckt att jag har gjort ett bra jobb och det som jag blivit tillsagd (även om jag, precis som alla andra mänskliga, också gjort missar) men jag kom precis att tänka på att tänk om jag inte har gjort ett tillräckligt bra arbete. Det faktum att jag inte har trivts i situationen har kanske lyst igenom på mitt jobb utan att jag själv har märkt det. Ingen aning och det spelar inte så stor roll i nuläget ändå.
Idag har i alla fall varit en ganska bra dag.
Fick efter lite klurande klart både Artie och Bebe i tid till skolan (och Daniel kom och sa tack för det).
När undanplockningen av frukosten var färdig blev det dammsugning och sen skype med mina älskade vänner innan jag cyklade till dagiset.
Meddelade där att jag bara kunde arbeta fram till onsdag och det kändes skönt att de såg ut att tycka det var lite synd.
Jag var hemma och hade hunnit fixa och få i mig lunch vid 14 och sen hade jag 3 timmars ledighet att se fram emot. Jag ägnade tiden åt msn/skype (självklart), försöka fixa med internetbanken (vilket misslyckades, så jag måste ringa banken imorgon) och jag började också packa. Det kändes skönt men ändå väääldigt konstigt att stoppa ner sakerna i väskan.
När det var kvällsmatsdags för barnen gick jag ner och gjorde en relativt nyttig måltid till dem faktiskt (om man jämför med vad de brukar äta i alla fall). Kokt broccoli, kokta morötter, majskolv, skinka och brödpinnar blev det.
Direkt när det och efterrätten var uppätet så var det bad-dags och sen var det för dem att hoppa i pyamas och borsta tänderna. Jag lyckades faktiskt relativt bra med det och precis när jag hade läst klart sagorna kom Daniel upp för att säga god natt, så då såg han till att det blev släckt.
Jag smet självklart in på mitt rum sen för att se vilka som var vakna vid datorn. Det känns ganska konstigt att vara med Caroline och Daniel nu pga hela situationen (i och för sig brukar vi ju inte umgås så mycket). När vi springer på varandra i huset så pratar vi som att allt vore som vanligt och det känns både skönt och jätteskumt på samma gång.
Nu är det dags att sova. Bara 4 arbetsdagar kvar och jag ska göra mitt bästa för att avsluta på topp.
Känslosammanfattning: Det är väldigt tråkigt att det tog slut som det gjorde, men jag är fruktansvärt glad att få komma ifrån landsbyggden. (Jag tycker alltså att det hamnar på plus-sidan ändå).
Tack och god natt!